Stigarna är tomma, min blick likaså.
Jag ser stjärnorna, stjärnor jag ej kan nå.
Stigarna lyses upp, lyses upp för folk som vill gå.
Men jag, blott endast en pojke, vill aldrig stigen gå på.
Här trivs ja.
Här kan jag stå.
Här blåser vinden hårt.
Här tror jag att jag kan flyga.
Flyga mot stjärnor jag ej kan nå.
Jag tänker aldrig på dig, endast inatt.
Skulle ha en annan bild då jag var högt upp och såg tomma uplysta stigar. Hittar inte mobil sladden så håkan får duga ;)
SvaraRadera